Related Paintings of unknow artist :. | Portrait of Charlotta Sparre as a Vestal | Giotto, Judaskyssen | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 590 | Carl Breitbach | A Helping Hand 1884 |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Leibl, Wilhelm
German Realist Painter, 1844-1900 German painter, draughtsman and etcher. In 1861 he abandoned his apprenticeship as a locksmith in order to train as a precision instrument maker, though a month or so later he decided to train as an artist, at first under the Cologne history painter and writer Hermann Becker (1817-85). In 1863 he moved to Munich; he studied there from March 1864, at the Akademie der Bildenden K?nste, initially under Philipp von Foltz and Alexander Straehuber, drawing from plaster casts, and later in Hermann Ansch?tz's painting class. Here, Arthur von Ramberg (1819-75) stimulated Leibl's sensitivity to colour; and Karl Theodor von Piloty encouraged him to observe reality and incorporate its lessons boldly into compositions on historical themes. From the start, however, Leibl tended to think of his pictures in terms of form rather than content. While at the Akademie he first reached a standard of excellence with his draughtmanship, which is notable for its directness and objectivity. As an artist, Leibl's early works were not especially promising. However, as occurred throughout his career, a long period of mediocrity was crowned by an unexpected masterpiece, such as his portrait drawing of Aunt Josepha (c. 1864; Cologne, Wallraf-Richartz-Mus.). This is particularly striking for Leibl's use of the hands to add to the expression of the sitter's character and mood, a device he was to use frequently in later work. In Munich, Leibl supplemented the teaching of the Akademie by studying the works of the Old Masters in the Alte Pinakothek: he paid particular attention to painters of the Baroque period such as van Dyck, Cornelis de Vos and Rubens, and also to other great masters of portraiture such as Frans Hals and Vel?zquez. The presentation of the subject found in such works is reflected in Leibl's portrait of Frau Gedon (1869; Munich, Neue Pin.). When the work was shown at the Grossen Internationale Kunstausstellung in Munich in 1869 it was singled out as the best oil painting of the exhibition by Gustave Courbet and, as a result, Leibl was honoured with an invitation to Paris, where he arrived on 13 November 1869.
Alfred Stieglitz
American Photographer, 1864-1946..S. photographer and exhibitor of modern art. He was taken to Europe by his wealthy family to further his education in 1881. In 1883 he abandoned engineering studies in Berlin for a photographic career. Returning to the U.S. in 1890, he made the first successful photographs in snow, in rain, and at night. In 1902 he founded the Photo-Secession group to establish photography as an art. His own best photographs are perhaps two series (1917 C 27), one of portraits of his wife, Georgia O'Keeffe, and the other of cloud shapes corresponding to emotional experiences. His photographs were the first to be exhibited in major U.S. museums.